torsdag 24 februari 2011

Wilmer



Har än en gång fått äran att fota ett kärt syskonbarn. Wilmer var väldigt skeptisk till hela tillställningen och höll inne med léendet, men med hjälp av russin fick vi i alla fall lite bilder utan alltför dystra miner.

fredag 18 februari 2011

Mamsell Lufolk

För en tid sedan ändrade jag mitt bloggnamn från Lufolkan till Mamsell Lufolk. Orsaken var den att många började prata om Lufolkan som namnet på vårt byggprojekt. Vår tomt heter Lufolk, namnet Lufolkan blev till i ett misslyckat försök att göra ett kvinnligt namn åt mig utgående från namnet Lufolk, på samma sätt som man ibland hör t.ex. namnen Högbergskan, Sandellskan o. Lithénskan. Det visade sig dock att det misstolkades. Värre saker har väl hänt genom tiderna, men för mig är Lufolk just Lufolk och skall så förbli och därför valde jag att byta namn.

Varför ett namn som Mamsell Lufolk?

Mamsell härstammar från det franska ordet mademoiselle, vilket betyder fröken. Eftersom jag är fru passar inte fröken-titeln så väldigt bra på mig, men det finns en annan orsak. Jag är nämligen barnsligt förtjust i Kulla-Gulla böckerna och där figurerar en Mamsell Modig som är hushållerska på herrgården Höje. Hon är en stark personlighet med mycket att stå i och basa för. I framtiden föreställer jag mig som henne, (men förhoppningsvis inte lika tjock) en hushållerska som håller koll på allt, kokar, tvättar, städar och ser till att allt fungerar på en gård. Sådan ser jag mig; hushållerska på Lufolk, med allt vad det innebär av glädjeämnen och vardagsbekymmer.

fredag 11 februari 2011

Vardagsrumsgolv


Ännu en seger, ännu ett golv. Plankorna var för korta så det blev friser runt väggarna och på mitten för att råda bot på det problemet. Tyvärr hade vi inga lämpliga gamla plankor till friserna, så det blev nya, men efter målning skär de förhoppningsvis inte lika mycket i ögonen längre.

måndag 7 februari 2011

Pardörrar




Den första uppsättningen pardörrar har kommit på plats. Än saknas glasen, handtagen, en list och naturligtvis färgen, men det får komma vartefter. Dörrarna härstammar från ett rivningshus i Nykarleby och följde med på en lastbilslast med material vi köpte därifrån.

En rolig kommentar vi fick angående dörrarna var: " Nå, glasen går väl åtminstone att använda", undersförstått "resten är bara skräp". Tidigare hade jag sagt åt maken att glasen ser för nya ut och att jag troligen byter ut dem. Så olika kan man se på saker och ting; det som den ene ratar är användningsdugligt för den andre och vice versa.

Med samtliga speglar spruckna har det förstås gått åt en del timmar innan dörrarna plockats itu och pusslats ihop igen i respektabelt skick, men det har nog varit mödan värt.