Bänk

Förr i tiden fanns ofta en platsbyggd bänk längs väggarna i storstugan.  Maken hade önskan om att få göra en sådan och även om jag var aningen tveksam till en början är jag numera helt övertygad om att vi behöver en sån. Den är faktiskt väldigt praktisk. Det finns en hel del plats att gömma mindre vackra saker i som ändå behöver finnas nära till hands. Dessutom är den mycket praktisk när man har gäster, även om den inte är den mest bekväma att sitta på. Med andra ord är det inte alltid man vet bäst själv, kanske mera sällan faktiskt. :)

 

Annas Kokbok 1947

Jag har haft äran att ärva Annas Kokbok av Anna som bodde här på Lufolk tidigare. Jag tog mig en närmare titt i den och hittade trevliga recept från efterkrigstiden.

Månne besökare som gästar Lufolk idag skulle kunna njuta av samma goda bakverk som Anna fixade till för 65 år sedan? Hur skulle det smaka med Stor bra kaka, Tant Hannas kakor eller Mors kaka? Eller rätt och slätt God kaka?

En sak som tröstade mig när jag bläddrade i boken var att Anna inte heller lyckats hålla ordning på sina recept. Hon har gjort ett tappert försök med att indela recepten i olika kategorier, men ohjälpligt har det hänt på samma sätt för Anna som för mig. Småningom har det börjat samlas lösa papper, urklipp och små lappar och vips så har den prydliga kokboken blivit en enda röra. Så mitt Tack går till Anna för denna lilla tröst; vi är av samma sort vi här på Lufolk-backen. Föresatserna finns, men de räcker inte riktigt ända fram. Jag skall försöka ordna upp mina recept nån dag, och då Anna, då klistrar jag in dina lösa blad också, eller hur?

Väggklocka

Jag har den senaste tiden hållit ögonen öppna efter en väggklocka för köket. Nu har jag hittat det jag sökte och får fortsätta spana efter annat på önskelistan,  t. ex. en snygg wc-roskis.

Vinter

Som så många andra njuter även jag av att vi äntligen fått lite vintrigare vyer. Det blir ju förstås en del jobb med att skotta snön, men det är ju bara hälsosam vardagsmotion, eller hur? Jag får ju tänka positivt och vara tacksam över att jag nu äntligen har en alldeles egen gårdsplan att ta hand om, efter alla år i hyreslägenhet. Det är ju trots allt det jag drömt om, även om jag varit medveten om att det för med sig en hel del jobb. Att jobba med det egna ger åtminstone mig en viss tillfredställelse.

Polulu

Blev aningen sentimental häromdagen när jag fick stifta bekantskap med makens tidigare gosedjur Polulu. Käraste Polulu har tappat nosen och svansen sitter löst, men detta vittnar bara om hur mycket han betytt för min kära make. Han fick i tiderna önska sig en julklapp av en av sina äldre systrar, och önskan löd: en Polulu. Hans syster läste nämligen Bomba-böckerna åt honom på lördagsmorgnar och där förekommer puman Polulu. Han fick sin önskan uppfylld och även om gosedjuret ser misstänkt katt-lik ut, så tvivlade han aldrig på att det var just puman Polulu som nu var hans. Jag har levat ovetande om Polulu tills alldeles nyligen när den hittades i makens hemgård och fick följa med sin rättmätige ägare till Lufolk. Således har jag fått en liten glimt tillbaka till makens tidiga barndomsår. Mysigt!