Frosten har nu tagit de flesta av uteblomstren och hinkarna står nu tomma i väntan på nästa sommars fröjder. Bordet kommer från samma ställe som oljelampan i det tidigare inlägget, dvs från ett gammalt skjul som kommunen skulle bränna. Jag ringde kommunen och frågade om jag fick ta det, och så var bordet mitt. :-)
En rejäl äkta gammaldags hink fick jag häromdagen av min käre far som hade köpt den åt mig från arméns lagerförsäljning. Han tyckte att jag behövde en sån för att få upp vatten ur brunnen. Hittills har vi öst upp vattnet med en plasthink som måste landa precis rätt i vattnet för att fyllas. Jag behöver väl knappast nämna att jag blev glad.
Hinkarna på översta bilden har alla söndrigt botten, så från och med nu ska här hinkas vatten!
5 kommentarer:
Hejsan!
Underbara ting!!Zink hinkar är såå fina, har själv för tillfället en inomhus, som förvaring i köket, bra att slänga grejer i :)
Bordet är bara såå fint, liknar mitt sy bord!:)
Vilka härliga bilder! Zink är så vackert, och bordet, det är för underbart! Nästa gång kan du ringa mig när kommunen ska bränna nåt! ;)
Va, är dom så generösa?? Det var en glad överraskning!! Fint är bordet OCH alla hinkarna!
Äsch, det visste jag att det var för bra för att vara sant, att det skulle vara vår kommun. Ibland blir man förvånad över hur folk tänker men det var ju bra för dig att dom lämnade kvar "skräpet".. :)
Vackert vackert!!!Vilken tur du hade som fick bordet. Jag fyndade nyligen ett liknande (också gratis), det är sådant som förgyller vardagen :-)
Nu blir jag väldigt nyfiken på hur det ser ut på lufolk?!:-)
Skicka en kommentar