Blev aningen sentimental häromdagen när jag fick stifta bekantskap med makens tidigare gosedjur Polulu. Käraste Polulu har tappat nosen och svansen sitter löst, men detta vittnar bara om hur mycket han betytt för min kära make. Han fick i tiderna önska sig en julklapp av en av sina äldre systrar, och önskan löd: en Polulu. Hans syster läste nämligen Bomba-böckerna åt honom på lördagsmorgnar och där förekommer puman Polulu. Han fick sin önskan uppfylld och även om gosedjuret ser misstänkt katt-lik ut, så tvivlade han aldrig på att det var just puman Polulu som nu var hans. Jag har levat ovetande om Polulu tills alldeles nyligen när den hittades i makens hemgård och fick följa med sin rättmätige ägare till Lufolk. Således har jag fått en liten glimt tillbaka till makens tidiga barndomsår. Mysigt!
6 kommentarer:
Åh Polulu kommer man ihåg men inte varifrån namnet egentligen kommmer. Det var ju en kär och vältufsad vän för lillebror och kul att den fått komma till sin ägare! :-). Snyggt på bloggen med prickarna!
Ååh så söt, och så kul med en älskad sak från tider som varit!
Oj,Mia, vad jag blir nostalgisk.
Det var spännande både för läsaren och lillkillen..., det var ju som igår han satt där med blossande ansikte och väntade på att få höra vem som tassade utanför grottan.....Och han fyller 30 snart...Ja-a, jag tror ja böri vaar gambel...
A-M
Ja-a, A-M, tiden går fort. Har svårt att föreställa mig att era mysiga lässtunder har hänt på riktigt, det är liksom från en annan värld. Tänk vad fina systrar han har, min käre make. ;)
nu har du fått en riktig konkurrens i sänghalmen, ha haa.....
Så gosigt! Måhända du hamnar i andra hand för lille Hans nu.
Skicka en kommentar