Vi får då och då höra kommentarer och frågor om vårt sätt att bygga. Den vanligaste frågan är: Hur orkar ni? Därför tänkte jag ta mig tid att skriva ner lite tankar som svar på den frågan.
Som för de flesta andra "byggare" var målet med vårt projekt att vi skulle få ett eget hem. Det finns många sätt att skapa ett eget hem, men vår tanke har varit att bygga ett hus åt oss när vi hittar rätt plats för det. När vi hittade vårt drömställe föll det sig naturligt att bygga huset i samma stil som de byggnader som redan fanns där. Vi bestämde oss alltså för att försöka få huset att se ut som om det alltid funnits där. Visst har vi också tagit genvägar när dagens moderniteter har varit önskvärda och när börsen begränsat våra val, men i övrigt har vi strävat efter att bygga en verklighetstrogen, gammaldags bondgård.
Hur har vi orkat då och hur skall vi orka i fortsättningen?
Under hela byggtiden har det varit just sättet att bygga som hållit motivationen uppe. Varken jag eller maken har haft intresse av att bygga ett modernt hem. Även om det skulle ha tagit mycket mindre tid i anspråk är jag rädd för att vi i ett sådant fall skulle ha haft mycket större problem med orken och motivationen. (Jag vill på intet sätt förringa moderna hus, men den typen av hus passar inte oss, även om jag kan tycka att de är fina.)
Istället har vi nu kunnat jobba vidare och se framåt mot varje skede i byggandet. Vi har njutit av att leta gammalt material, att köra runt i Österbotten och samla på oss byggmaterial som redan har en historia. Att känna på rejäla material som varit i användning i hundratals år men som ännu klarar många års slitage. Vi har träffat nya människor, druckit kaffe i Malax och klättrat uppe på vinden av Stundars förråd. Vi har med spänning ställt till med storkok av målarfärg och glatt oss åt hur roligt det är att se att det går, vi kan, vi FÅR göra som man gjort genom tiderna. Låt vara att det går mycket snabbare att åka till Hartmans och köpa färdigt material, det är ju just processen vi vill vara med om. Det är ju just det som gör det så roligt att bygga.
Vi har stannat upp mitt i byggandet och förundrats över hur vackra gamla timror är, hur tätvuxet gammalt golvvirke är, hur fina skiftningarna är i gamla fönsterglas och hur mycket jobb någon lagt ner på att forma kilstenarna. Allt detta bidrar till att vi orkar och ännu uppriktigt kan säga att det är roligt att bygga.
Ännu har vi många, många byggår framför oss, men vad gör det? Då har vi också så många fler skeden att glädjas åt vartefter de går framåt. Visst skulle det ibland vara roligt att sätta sig ner och konstatera att varje liten detalj är på plats, allt är klart, nu är det bara att göra precis vad vi känner för på kvällarna. För det mesta kan vi ändå vara nöjda med situationen. Vårt byggandet kommer troligtvis att följa med oss mer eller mindre under hela vår livstid, men det är inget vi tar stress över. Vi lever ju samtidigt fullt ut, det är inte målet som är livet utan vägen dit.
Vårt hem är långt ifrån perfekt. Det är vi inte heller som människor. Det finns skråmor, gropar, fläckar och märken. Som människor har vi också ärr, både synliga och osynliga. Vårt hem är till för att användas och det betyder också att det får synas att det är i användning. Vi är tacksamma att vi fått möjligheten att skapa ett hem där vi kan trivas och glädjas, gråta och skratta. Vår önskan är att vårt hem skall bli till välsignelse för oss och för andra.
Till sist vill jag tillägga att vi uppskattar att få spontana besök av både bekanta och obekanta. Kom in på en kopp kaffe om ni har vägarna förbi.
